Nu har jag ju inte uppdaterat så frekvent ändå, men kanske dröjer ett tag innan det blir ordentligt bloggande igen, pysslar nämligen med andra sorters viktiga saker just nu... Sen den 15:e september har det här lilla livet vänt upp och ner på tillvaron. Fantastiskt att vara i den här bubblan!
Mössan är köpt på marknad, och matchade mitt gröna garn jag redan hade hemma perfekt! Koftan tog sin lilla tid, inte för att den var särskilt krånglig att sticka, men jag fick karpaltunnelsyndrom i slutet av min graviditet och kunde bara sticka nåt varv i taget innan fingrarna helt domnade bort. Men till min stora lycka är det nästan helt borta nu, så om det här pyret fortsätter ta några rejäla tupplurar varje dag så kanske det blir lite pyssel ändå.
Det närmar sig. Om pyret skulle komma på utsatt dag så är det bara fyra dagar kvar! Nu tror jag i och för sig att jag kommer att gå över tiden, men oavsett, en septemberbäbis är snart här. Galet.
Helt redo blir man väl aldrig, men det känns ändå som om jag har det någorlunda klart för ankomst. Som barnvagn, lite kläder, nåt att sova i osv. Idag så struntade jag också högaktningsfullt i att fortsätta städningen efter vår köksrenovering och sydde klart ett babynest istället. Prioriteringar...
Den blev fin min senaste sjal, stickad av Caleido lace från Austermann och ett litet restnystan i vitt till spetskanten. Men den blev ändå inte rätt. För tanken var ju att den här skulle ersätta min gråa favoritsjal som så nesligt försvann för sisådär ett halvår sedan.
Men den blev lite för randig, och det var lite för mycket blått i garnet. Ja, för att ta plats på favoritlistan alltså, som en randig grå, blå, vit sjal blev den ju toppen! Får se om den hamnar runt någon annans hals istället.
Jag får leta vidare efter det ultimata gråa garnet helt enkelt, och om någon har tips på var jag kan få tag på vackra, något melerade (och gärna handmålade), yllegarner så kommentera gärna!
Jag har schavat runt med en gammal påse till en regnjacka som stickpåse i flera år. Tänkt att jag ska sy mig en ny. I sisådär fem-sexår kanske. Men ni vet hur det är, saker blir liksom inte av, och min provisoriska påse har ju fungerat bra.
Men nu var det verkligen dags! För i över ett halvår har ju påsen släppt lite av sitt "gummifoder" och varje gång jag har tagit ut stickningen har ett moln av vitt mjäll...
Så, äntligen fick jag ändan ur och tillverkade mig en liten stickpåse, lagom stor för en pågående stickning, några stickor och ett garnnystan. Och eftersom jag snart är klar med min senaste sjal, bara spetskanten kvar, så ligger det två helt nya nystan i påsen som bara väntar på att få bli nåt!
Ett gäng gamla takbrädor och annat spillvirke har tillsammans med massor av skruvar idag blivit till ett utebord. För blomplantering, småsnickeri eller kanske som fikabord om många kommer på besök. Hela bygget är ett schysst teamwork av mig och min fina mamma.
Det är så härligt när det går att använda sig av sådant som det finns en historia bakom, och som är snällt mot miljön. Återbruk i sin vackraste form!
