Å ena sidan...
... älskar jag att bläddra i Pandurokatalogen. Blir inspirerad. Vill ha allt. Ge mig mer papper, mer pärlor, mer garn, mer, mer, mer! Men å andra sidan blir jag lite trött på att så mycket redan är "färdigt". Varför ska jag köpa kottar för att tillverka små tomtar? Halva grejen med ett sådant pyssel är väl att gå ut och plocka kottarna? Och färdiga smyckeset, som bara ska kopplas ihop, då handlar jag lika gärna färdiga smycken på bling-bling-affären. Kanske är jag lite för mycket "do it yourself" för att till fullo uppskatta den hjälp och inspiration det är tänkt att ge. Jag hoppas ingen blir förnärmad nu, alla är vi olika och det finns säkert de som tycker det är fantastiskt att slippa gå ut och plocka kottar, eller kanske inte har möjligheten att göra det. Anyway, jag fick däremot en finfin idé utav framsidan på katalogen, så här ska det nu klippas och klistras!
3 kommentarer:
Jag håller faktiskt med dig lite granna.
Visst finns det massa inspiration att finna i Panduros katalog och i butikerna.
Men jag tror att Panduro inte bara vill locka "hardcore"-pysselfantaster utan också gärna dom som är lite ovana och kanske inte riktigt har tid.
Eller dom som gillar att pyssla lite runt högtider men inte så mycket annars.
Ibland lockar dom färdiga kitten, för vissa är riktigt fina... men samtidigt tycker jag att det är mycket roligare att hitta på själv plus att jag är alldeles för snål (ehm ekonomisk menar jag *blink*) för att köpa dom.
Åh, Pandurokatalogen är helt fantastisk, tycker jag!
Det är nästan aldrig som jag beställer de färdiga kiten, men det finns ju så mycket annat som man bara vill ha!
Jag har inte gjort min första beställning än, men snart, bara snart... ;)
Jag håller helt med dig. Dottern har fått ett antal pysselset, och visst är det kul att sitta med henne och pyssla ihop, men jag bestämmer själv. Och särskilt smyckena har jag faktiskt svårt att se meningen med färdiga set. Å andra sidan brukar jag go wild med de set vi har hemma. T ex fick dottern ett set med ull att tva får av. Då gjorde vi två får, resten av ullen får bli något eget.
Skicka en kommentar