Alla är vi barn i början
Sunna undrade hur det kom sig att jag började att sticka, och om jag kom ihåg det första jag gjorde. Det har alltid pysslats hemma. Min mor är nästan lika tokig som jag, och eftersom hon var förskollärare i sitt tidigare liv (ja, alltså inte livet innan detta, utan förut, innan hon bestämde sig för att göra andra saker) så testades ju det mesta på mig och min syster. Kära systeryster fastnade faktiskt aldrig i pysselfällan, hon gillar bättre saker som redan är färdiga, men jag sitter fast som en mus i ostfällan.
När det kommer till stickning så var det min farmor som lärde mig hur man stickar. Kanske virkning också om jag tänker efter. Farmor måste ha varit en av världens snabbaste strumpstickerskor! Det fanns alltid några nya par i lådan när man kom och hälsade på. Och med rätt många barn och barnbarn så förstår man att hon stickade tjocksockor en masse. Vad det första som jag stickade var kommer jag inte ihåg, ska vi gissa på en rätstickad halsduk kanske... Men något jag däremot kommer ihåg är mina första sockor. Stickade på slöjden i skolan. I grått garn. Den första blev säkert dubbelt så stor som den andra. Stickprov är for sissies, eller? Något som faktiskt följer mig än idag, oavsett hur många sockor och vantar jag stickar blir den andra alltid lite tightare...
1 kommentarer:
Vilka fina bilder! Och vad söt du är! Kul att se dig, du är ju sällan med på bild själv :)
Hoppas du får en trevlig helg!
Skicka en kommentar