Samvetet
Det är lite lustigt. Jag pysslar, syr, stickar och virkar bara för mig egen skull. Men varje dag som går utan att jag gör något, och utan att jag bloggar om det så får jag dåligt samvete för Er som faktiskt går in här och hoppas på något nytt var och varannan dag. Eller iallafall då och då. Jag har hela tiden känslan av att Ni förtjänar att inspireras och få se nya saker då ni faktiskt outtröttligt kommer tillbaka varje dag. Jag är oändligt tacksam över varje besök. Just nu så finns inte inspirationen, och jag ägnar mig istället mest åt jobb och träning. Att skylla på att jag inte har tid vill jag inte göra, för när man brinner för något tar man sig den tiden. För tillfället så glöder jag bara lite. Jag hoppas och tror att suget och drivkraften att pyssla snart kommer tillbaka. Jag hoppas också att när den dagen kommer, så fortsätter Ni att följa med. Så länge bjuder jag på en muffins, som jag bakade för ett år sedan. (Ja, kortet är såklart också taget för ett år sedan, jag vet inte hur man konserverar ett dyliga bakverk)...
Pyssla en massa så dyker jag säkert upp snart!
7 kommentarer:
Den såg ju fantastiskt god ut!
Inspiration och lust går i vågor....Så är det bara. För alla.
Sarah
Åh, jag är likadan! Har dessutom också en liten dipp nu. Jag brukar dock aldrig märka när nån annan inte har uppdaterat på länge, men det kanske beror på att jag följer några stycken. Då finns det alltid något nytt inlägg! Lycka till med pysselsuget :)
klart vi är kvar, en blogg är ju främst för sin egen skull, blir den ett tvång försvinner ju det roliga
Bloggande och pysslande ska inte vara ett tvång, utan något man gör för att det är roligt! Gillar din blogg jättemycket med dina härliga bilder! Kika gärna in på min blogg, har en award åt dig där...
Ja, sådär är det verkligen. Jag känner igen mig i din beskrivning. När lusten inte finns att pyssla och blogga får jag också dåligt samvete. Och då minskar lusten nästan ännu mer. Men jag tycker att det är klokt att ta en paus och låta pyssellusten glöda stilla ett tag. För det bästa med en blogg är ju att vartenda ett av alla inspirerande inlägg finns kvar och går att besöka om och om igen. Och gamla goda repriser är ju något av det bästa som finns. :-)
Det är ju faktiskt så det är just nu, för många många, bloggande på sparlåga.
Jag kikar just upp från en djup bloggsvacka, och rackarns vad inspiration man får av att kika runt i alla bloggar igen, som jag saknat det! T.ex att se färgglada muffins :)
Inte ska du känna sån press tycker jag. Tänk kvalitet istället för kvalitet. Kram /Therese
Skicka en kommentar